vickanz.blogg.se

Ja.. Det är så att jag har börjat med något som jag aldrig i hela mitt liv trodde att jag skulle börja med, nämligen att tillverka smycken! Ja det är sant och neej det har inte slagit slint! Jag är fullt normal. Eller nej det är jag ju inte! Men, ah.. du förstår. Förbannat onormal fast ändå normal. På nåt sätt.. (Fråga mig inte på vilket sätt, för det har jag ingen aning om)

 

Eftersom jag forfarande är sjukskriven och inte klarar av för mycket aktivitet, så förstår du som känner Veronica "bokstavsbarnet" Blom, att jag håller på att sprängas i småbitar.. Vad hittar man på som inte kräver fysisk ansträngning men inte heller allt för mycket stillasittande och definitivt inget som är tålamodskrävande? Jag menar, jag är ju inte direkt bruden som älskar att sitta stilla och pyssla. Nja.. Hade jag själv fått välja så hade jag ju hellre slagit och sparkat på en boxningssäck tills jag spytt. Eller varför inte springa 1 mil i uppförsbacke. Det är skönt! Men det går ju inte nu som sagt så då är det bara att gilla läget och försöka hantera den där djävulska frustrationen på nåt sätt.

 

Jag har länge funderat på vad jag skulle kunna fördriva min tid med eftersom jag i stort sett bara klarar av att variera mellan att sitta, ligga och stå korta stunder.

Plockepinn? Ne, det går ju inte..

Bygga korthus? Nej satan! Det går definitivt inte! Hej tålamod! Vad är det?!

Läsa en bok? Eh, nee.. Förstår ju lika mycket av en svensk bok som en arabisk. 

Måla? Ah visst. Familjen streckgubbe & det gröna gräset sen va de klart.. Så obegåvad tjej.

Kolla på en film? ..Det va ju det där med att sitta still för länge och DESSUTOM koncentrera sig på samma gång... Inte min starka sida kanske... Det är ju fan lika svårt som att sjunga Thunderstruck med ACDC baklänges med stängd mun.

SUCK! Så lätt var det att komma på nåt som en 27 åring i en 327 årings kropp kan sysselsätta sig med.

 

MEN. Så en dag kom en vän till mig med förslaget att börja tillverka smycken och först tänkte jag, "nej fy fan! JAG?! Aldrig!!". Men dagarna gick och jag funderade på det där. Kanske finns det nåt sätt att göra smycken på som inte tar så in i satans lång tid? Så jag slipper slåss med mig själv och mitt sjukt värdelösa tålamod menar jag. Jag vill ju att saker och ting ska bli färdiga snabbt. Helst i förrgår.. Eller förra året...

Så jag knatade in till hobbyboden, som jag ironiskt nog bor granne med, tillsammans med min mamma och handlade på mig en & annan pärla. Och nu sitter jag här. Fast i skiten och kan inte sluta. Det tråkiga i det hela är att jag inte fixar att sitta för långa stunder med detta och det är inte på grund av min taskiga förmåga att hålla mig lugn, utan för att jag får så förbannat ont i ryggen. Av att göra ett ynka litet armband, tänker du. Ja, tyvärr så är det så jävla sjukt. Men jag har ju några timmar att slå ihjäl på ett dygn, så även om jag tvingas lägga mig ner emellanåt så har jag flera timmar till att göra armband ändå. 

Så nu innebär det här alltså att jag då har börjat göra smycken som har resulterat i att folk hör av sig och vill köpa dom av mig. Roligt att man kan göra någon annan glad tycker jag. Så nu vet du vem du ska höra av dig till om du skulle vilja köpa ett armband till dig själv eller någon annan!

 

Med detta säger jag godnatt och på återseende gott folk! Nu ska jag skalla kudden i hopp om att somna innan 04:00. Ha det gott och dröm om någe läskigt!