Frustration på hög nivå
Kategori: Allmänt
Tja...
Nu kände jag att jag behövde skriva av mig lite för jag är sjukt irriterad över att inte kunna ta mig någonstans. Den här foten gör mig lite lätt galen och frustrerad! Jag opererade bort en nerv i foten den 28:e augusti och det visade sig komma att bli ett helvete för mitt humör. Jag fick innan operationen veta att jag skulle behöva hoppa på kryckor de närmsta dagarna. Ingen fara tänkte jag. Men efter operationen fick jag veta att kryckorna skulle komma att bli mina bästa vänner i hela TRE VECKOR! Lugn, tänker säkert du... UTBROTT skriker kroppen! Det har nu gått 1.5 vecka och jag sitter där jag sitter. Just nu bor jag hos mamma och pappa... Bara det är ju en ren prövning för humöret, men jag känner att jag måste det eftersom det är jävligt svårt att reda ut vardagen ensam. MEN.. Nu till det stora problemet. Jag får inte köra bil, vilket gör att jag inte kan ta mig härifrån på nåt sätt. Dom bor ju inte i centrum direkt. Nej, 8 km rätt ut i skogen! Där bor vi! För där är det ju så lugnt och skönt! Perfekt för en lite lätt galen person med självdiagnostiserad ADHD-light!
Förra veckan la jag lite lugnt och försiktigt fram idén om att kanske få skjuts till gymmet av mamma. Tänkte att jag kunde ju få träna lite överkropp och lugna sinnet lite vackert. Men där fick jag ett "NEJ ALDRIG, ÄR DU GALEN! DU HAR JU OPERERAT DIG PRECIS!! Det kan ju vara farligt att träna! Du kan ju få en blödning förstår du väl!".
Jo tänkte jag.. Det har jag ju. Men ja har ju för fan opererat foten. Jag sitter ju inte i rullstol inlindad i gips från topp till tå! Åååååh!!! Så där sket sig den skjutsen... Vad gör man då? Jag kan ju inte direkt studsa iväg på kryckorna 8 km för & träna. Så idag kom jag på den briljanta idén (som jag får rätt ofta) att ringa till sjukvårdsrådgivningen 1177 för att fråga dom om det verkligen är så herrans farligt att träna. Morsan ratade såklart idén! Säkert rädd för att jag skulle få reda på sanningen, att det inte alls är farligt plus att hon tycker att jag ska "ta det lugnt och varva ner för en gång skull"... Jag ringde ändå och mycket riktigt så svarade dom att det INTE är farligt att träna överkroppen! Bara jag inte belastar foten, vilket jag inte hade tänkt göra heller. Det vore förbannat dumt eftersom jag har sjukt ont i foten! Sjuksköterskan på 1177 tyckte att det snarare var bra att träna! HA! Det visste jag väl!! Så nu är det bara ett problem som kvarstår.. En chaffis till och från gymmet. Hur jag ska introducera detta för min mor, det vet jag inte än. Jag bearbetar det just nu mentalt för att sen lägga upp det på ett grymt sätt. Typ, "Dom sa på sjukvårdsrådgivningen att träning är bra mamma... Så jag tänkte höra om du kan skjutsa mig i morgon?" Nu håller jag tummarna för att hon går med på detta, för annars vetifan om jag ändå, i ren protest, hoppar iväg 8 km!
Måste sluta, mamma kom nu och ett viktigt moment väntar!
Vickanz
