vickanz.blogg.se

Idag har jag varit hos bästa Carro som har fixat mina naglar. Jag blev så himla nöjd och dom blev riktigt höstiga och fina! Att man kan känna sig så mycket fräschare i snygga naglar! Det trodde jag aldrig innan jag skämde bort mig själv för första gången! Tack Caroline Spetz för ett otroligt bra jobb! Du är GRYM!!

 

Vickanz

Hoppas verkligen att jag är frisk till nästa vecka så jag kan köra igång lite försiktgt med träningen också... Måste vara fit till vinterns bravader (återkommer om det vid senare tillfälle.. Håll utkik!)...

Nu ska jag hälla upp ett glas vin och krypa ner i min pojkes famn framför en film för sista gången på väldigt lång tid. Jag älskar dig Mathias och saknaden efter dig börjar redan nu ge sig till känna.

 

Vickanz

Idag har jag varit på besök på Umeås universitetssjukhus och jädrar vilken trevlig personal! Jag gick dit för & kolla av läget en extra gång innan jag sätter mig på flyget hem på Söndag. Först kom en läkarstudent in och ställde tusen frågor och klämde & kände på vaden. Han var noggrann och gjorde verkligen ett bra jobb måste jag tillägga! Han hämtade därefter en ordinarie läkare som kom in och gjorde exakt samma sak, lite mer som backup. Riktigt trevliga båda två ochn framförallt noggranna! Den läkaren hämtade i sin tur in en ortopedläkare som också skulle bedömma om det är riskfritt vad gäller hemresan på Söndag, vilket hon efter undersökningen tyckte. Dom tog även lite infektionsprover på mig eftersom jag är lite krasslig i övrigt, och dom såg också bra ut! Det enda jag fick order om att göra var att öka på min astmamedicin nu när jag är sjuk för att det låter lite ansträngt när jag andas. Det känns skönt att ha fått en liten besiktning faktiskt. Nu behöver jag inte oroa mig över smärtan i vaden som troligtvis bara har fått en blödning, därav trycket och värken vid ansträngning. Den blodförtunnande medicinen kunde orsaka det i vissa fall.

Efter sjukhusbesöket mötte jag upp Mathias för en liten lunch på stan ochn därefter lite shopping! Nu ska vi ta oss ett glarre med vin och bara mysa hela kvällen! Lite matlagning står på schemat också, "Mathias varma smörgåstårta"! MUMMA!! Den är inte & leka med!! Så jäkla smarrig!! Hoppas ni blev avundssjuka nu! Det borde ni bli... :P Trevlig kväll allesammans!

 

Vickanz

 

Det blev visst lite ändrade planer.. Jag har blivit sämre vad gäller förkylningen och har fått mer smärta i vaden när jag är uppe & rör på mig. Jag skulle ju ha åkt hem från Umeå och min älskade Mathias i morgon men blev tvungen att köpa en ny biljett och kommer istället att åka hem på söndag. Känner inte att jag fixar hemresan i det här skicket. Jag är gladare än någon annan över att få vara kvar i två dagar till, men att må på det här viset skulle jag helst vilja vara utan.. 

I morgon blir det att försöka ta mig till Apoteket för att köpa stödstrumpor. Det glömde tydligen läkaren att tala om att jag skulle använda nu efter min propp och jag känner nog att jag är tvungen till att skaffa det nu, eftersom smärtan blivit något värre igen. Jag funderar på om jag ska åka ner till akuten när jag ändå är där nere & be dom se över mig en extra gång så det inte är något speciellt som ligger & spökar i kroppen. Jag är säkert bara nojjig och det är nog helt normalt, men det går inte komma ifrån att jag faktiskt är lite orolig efter att jag fick proppen. 

Ledsen, men nu orkar jag inte skriva mer. Ta hand om dig så hörs vi snart igen hoppas jag!

 

Vickanz

Foten har börjat svullna igen också och det känns lite oroväckande måste jag säga.. Jag avvaktar ett par dagar och ser om det blir bättre. Blir det inte det inte det så får jag väl göra ett besök på sjukan och kolla upp skiten. Jag kryper ner i soffan under täcket tillsammans med min ängel så kanske jag blir frisk! Ha en skön kväll du också så hörs vi kanske i morgon igen. 

 

Vickanz

Hej allesammans!

Nu sitter jag i Umeå och skriver och här trivs jag så himla bra! Jag kom hit igår morse efter mycket trassel under resans gång då bland annat tåget från Stockholm var två timmar försenat.

Det är så fantastiskt att få vara tillsammans med sin pojkvän igen! Jag har saknat honom så himla mycket och det enda jag vill är att vara nära honom. Det enda positiva med att bo så här långt ifrån Mathias är att jag blir så oerhört stark i mig själv. Jag behöver verkligen det eftersom jag alltid varit osäker i mig själv och har haft svårt att lita på min partner då jag tidigare blivit sviken gång på gång. Med Mathias känner jag mig trygg, men det har varit en tuff väg hit. Det första året var jätte jobbigt och eftersom jag är en person som grubblar och funderar väldigt mycket, vilket jag tror hör ihop med min osäkerhet.

 

Efter ett år och fyra månader i ett distansförhållande så kan jag nu skriva under på att jag har blivit mycket starkare, tryggare och framförallt lugnare. Mycket är tackvare Mathias som har spelat en väldigt viktig roll i det här. Han är det jag inte är, trygg och lugn och det har jag verkligen behövt för att klara av det här.

Vi kom tidigt överrens och lovade varandra att om det är något vi grubblar eller funderar på, så ska vi direkt tala om det för varandra. Jag tror att det är bland annat det som har gjort att jag blivit mycket tryggare nu. Jag har blivit bemött av Mathias på ett sätt som har gjort att jag inte känner mig dum. Jag har aldrig blivit idiotförklarad av honom, som jag många gånger blivit i tidigare förhållanden när jag varit ärlig, och det har gjort att jag vågat tala om hur jag känner i vissa situationer. 

 

Jag kom också överrens med mig själv om en viktig sak som jag starkt kan rekommendera till er som besitter olika problem. Det kan vara nästan vad som helst egentligen. Det handlar om att bestämma sig för att gå emot sig själv i dom jobbiga situationerna som man besitter. Det är så jag har jobbat vilket har gjort att jag tillslut märkt att det har varit min tanke och min fantasi som har satt sprätt i mitt huvud. Det som jag har varit rädd för och som jag trott ska hända har aldrig hänt. Det är bara min fantasi som har hjärntvättat mig och som fått mig att bygga upp olika scenarion. Jag har försökt att hitta stunder då jag vet att jag blir otrygg och som jag vet triggar igång min fantasi. Det kan verka konstigt, men det är riktigt effektivt om man bestämmer sig för att ta kontroll över tanken! MEN, obsevera att det viktiga är att bestämma sig för att ta kontrollen när du utsätter dig för detta! Låt inte fantasin/tanken ta över och få dig att tro på den! Ta kontroll över tanken som far genom ditt huvud. Registrera den och fundera på om du ska tro på den eller om du bara kan kasta bort den. Du kommer nog som jag, att märka att det bara är att kasta bort den och välja att inte tro på den. Om du har svårt att fånga tanken så kan du också skriva ner den. Jag kan ge dig ett exempel så kanske det är lättare att förstå hur jag menar.

 

EX. Du är svartsjuk, och varje gång din pojkvän ska gå ut på krogen med sina kompisar utan dig så tror du att han kommer hitta någon annan som du anser är mycket bättre, snyggare och smartare än dig.

Anta nu att din pojkvän ska ut i kväll. Tanken som kommer upp i ditt huvud är, "Han kommer träffa någon annan". Stanna upp och skriv ner den meningen på en lapp. Kolla på lappen och ställ dig frågan, "Är det möjligt att detta kommer att ske eller är det bara min fantasi som sätter sprätt i mitt huvud?".  Kanske frågar du dig också, "Varför är min pojkvän tillsammans med just mig?". Om ni har en sund och bra relation så antar jag att svaret på dessa två frågor kommer att bli i stil med, "Det är min fantasi som spelar ett spel med mig. Min pojkvän är tillsammans med mig för att han älskar mig. Hade han inte velat vara kvar i vår relation, så hade han lämnat den för länge sedan.". 

Nu när du hanterat tanken stryker du ett streck över meningen på lappen, river den i två delar och kastar den! 

 

Att jobba på det här sättet har hjälpt mig otroligt mycket. Det är ingen dans på rosor, men jag ser det som en utmaning som är till för att lösas. Det hjälper inte att göra den här övningen en gång. Den elaka fantasin kommer och hälsar på gång på gång, tro mig. Men glöm inte att vara envis och stå fast vid att varje gång fånga tanken och konfrontera den. Det kan bli många pappersbitar i sopporna, men det är det värt!

Det här är en övning som har fungerat för mig och kan inte lova att den passar dig. Man får helt enkelt prova sig fram vad som fungerar bäst för sig själv.

 

Ett stort tack för att du tagit dig tid och läst igenom dagens långa inlägg som jag hoppas ska vara till nån hjälp för dig som slåss med dina elaka fantasier och tankar! Kom ihåg att du inte är ensam om att tänka och känna så som du ibland gör. Fortsätt kämpa och ge aldrig upp!

 

Vickanz

 

    

 

 

 Idag har jag varit på återbesök och plockat bort stygnen på min fot. Läkaren jag träffade konstaterade efter vårt möte att min sjukskrivning ska förlängas ytterligare tre veckor eftersom det fortfarande ligger en inflammation i foten. Ärret ser fint ut men är inte helt läkt så jag ska fortfarande undvika att belasta foten helt och hållet. Det blir att dras med dessa kryckor ett tag till och börja gå-träna lite försiktigt. Jag kan ju inte sätta ner foten eftersom det gör fruktansvärt ont, så det reder ju sig själv. 

 

Efter läkarbesöket åkte mamma och jag till stan för lite shopping. Jag köpte en ny höstjacka på MQ som va sjukt snygg, och sjukt dyr.. Men lätt värt!! Sen köpte jag ett par riktigt snygga skor på Bianco som inte heller var speciellt billiga. Men så jäkla värt det också!! Jag kunde inte låta bli! Äntligen kan jag köpa SNYGGA skor i rätt storlek igen! Innan operationen var jag tvungen att köpa skor som var två nummer för stora. Inte kul alls.

Sen hittade jag ett par byxor på Pieces och lite smink på Kicks. Underbart med lite nytt till garderoben! Efter att jag kommer hem från Umeå så ska jag göra en rejäl rensning i min klädgarderob! Då ska inget onödigt hänga kvar efter den rensningen! Kanske skulle jag ha en kväll hemma då man får komma och kolla om man vill köpa något för en billig peng? Ska nog klura lite på saken tror jag, för det är ju inget fel på kläderna så det känns ju inget bra och bara kasta dom! Dom hänger ju bara där till ingen nytta alls. Så får det bli!

 

Ne, det här får räcka för idag tror jag. Ha en bra eftermiddag så hörs vi i morgon igen! 

 

Vickanz

Dagens pass är klart och det känns helt underbart i kroppen! Jag vill inte kalla det här träning egentligen. För mig är det här en slags stimulering som får mig att hålla huvudet över ytan och en aktivitet som får min blodcirkulation  att komma igång lite bättre.

 

Det blev samma som igår, armcykel två mil. Skillnaden idag var att jag körde två mil i sträck. Jag ville testa hur foten kändes och det blev ingen skillnad från igår när jag tog en paus efter en mil. Försämrad blodcirkulation nere i foten men ingen katastrof! Det går framåt helt enkelt! Efter armcykeln så testade jag att köra en latsövning.. OMG va jag har tappat även där! Det kommer bli en tuff start på gymet när jag väl är igång på riktigt. Men det är bara att ösa på och ge sig fan på att komma tillbaka igen! Nu känner jag att glöden finns där någonstans. Det enda som fattas nu är att bli av med smärtan i foten så att jag kan gå ordentligt igen! 

Träning är kärlek för kropp och själ!

 

Vickanz

Jag blev skjutsad av min snälla mor. Jag satte mig i maskinen och avverkade faktiskt två mil under två timmar. Men jag tog en kort paus efter en mil innan jag drog i gång nästa, för blodet ville inte riktigt förflytta sig ifrån foten och upp. Efter en timma så fick jag känna mig nöjd. Jag hade ju gjort någonting i alla fall och det kändes riktigt bra!

I morgon är det på´t igen. Jag ska få åka med en kollega ner till gymet klockan 8.45 så att jag får köra ett pass. Jag riktigt längtar! Det här är verkligen LYCKA!! Helt sjukt att man kan må så jävla mycket bättre av att få träna av sig lite. Det är ju inga hårda pass jag kör just nu, men det lilla räcker sålänge. Bara för att hålla modet uppe liksom.

 

MEN... Det är ju inte bara träningen som gör att jag mår bättre. Det finns en sak till som gör mig extra lycklig. Min pojkvän såklart!

Det är ju bara tre dagar kvar tills jag får träffa min älskade, älskade ängel!! Som jag saknar honom!

Det där pirret i kroppet börjar att ge sig till känna bara av att jag tänker på den magiska stunden då man stiger av tåget och ivrigt letar med blicken för att hitta den man älskar, stå där någonstans i folkvimlet, och vänta på dig. Känslan som man bär inom sig när tåget rullar in mot perongen på slutdestinationen. Den är obeskrivlig! Att ha saknat någon som har en sån stor plats i ens hjärta, i fem veckor, varje dag och varje minut.

Ingenting slår känslan som uppstår när man tillslut återförenas. När man helt plötsligt möter varandras blickar och när man helt plötsligt står framför varandra. Man står på perongen, i en helt annan värld, utan att ens lägga märke till alla dom människor som passerar förbi. Det känns precis som i en film. Man vill liksom inte släppa taget när man står där och håller om varandra.

 

Ja... Det här längtar jag efter mer än någonsin just nu!! Jag älskar min Mathias så obeskrivligt mycket och vill föralltid vara en del av hans liv och hoppas att han föralltid kommer vilja vara en del av mitt! För då vet jag, att jag kommer att vara den lyckligaste flickan på Vintergatan! 

 

Vickanz

 

Så sant som det var sagt. Veckans hittills tråkigaste dag, den var idag! Det har inte hänt någonting alls som är av intresse att skriva om. Jag har suttit i soffan framför datorn och fixat med lite överraskningar till Mathias hela dagen. Det enda som fick mig att bryta mönstret va dom gångerna jag skulle äta, gå på toa och duscha. Annars har jag bara suttit på min slappa röv och glott hela dagen. Usch!! Nu tänker väl ni, "hitta på nåt då!", men det är inte så lätt när man har blodcirkulation som en död. Så fort jag ställer mig upp så rinner blodet ner i foten och vägrar att ta sig upp därifrån. Det gör i sin tur att det stasar och gör jävligt ont. Eftersom jag hatar att vara still så blir jag i längden deprimerad och vill helt enkelt inte ta mig för något. Du skulle säkert rekommendera mig att läsa en bok, kolla på en film, börja följa serier, sticka en halsduk eller varför inte virka en ful duk? Inget av det här är jag ett dugg sugen på att göra och därför blir det som idag. Det är verkligen så sjukt icke upphetsande att inte kunna ta sig någonstans! Man känner sig inlåst.

Om en vän skulle ha kommit hem hit och sagt "kom så drar vi en sväng", så hade jag studsat av lycka! Utan att tveka kan jag lova!! Även om det bara hade varit en sväng ner till Finspång och tillbaka. Men alla har så mycket med sitt och har därför inte tid med en sån spontan grej. Bara att acceptera, hur jävla tråkigt det än är.

Nu låter jag bitter igen, jag vet. Men jag tänker vara så egoistisk och tillåta mig att vara det, för jag har aldrig känt mig så här ensam och uttråkad någon gång tidigare. Hellre att jag klagar här än att jag kastar en massa skit över nån stckars oskyldig individ.

Jag vill i alla fall tacka Johanna, för att du kom ut hit en eftermiddag och drack en kopp kaffe med mig och för att jag fick komma förbi dig en eftermiddag. Jag vill tacka Emilia som tog vägen förbi på en snabb kopp kaffe när du skulle till Finspång. Lina, min kusin vill jag också säga tack till för en mysig eftermiddag och kväll. Tack för att ni tog er dyrbara tid och besökte mig! Det betyder oerhört mycket ska ni veta! Jag tackar också Jennifer för att du ville ta en sväng till stan med mig och Linus för den härliga eftermiddagen med lite musikproduktion. Det behövdes verkligen och ni är guldd värda! Tack allesammans! 

Nu ska jag stänga ner datorn och försöka sova. Klockan 22:39 på en Lördag.. Ja.. Så har mina tre senaste veckor sett ut. Sova tidigt så att det blir en ny dag som man hoppas ska gå snabbt, så att det blir en ny dag igen.

Jag ser fram emot att åka till Umeå nästa vecka. Då får jag vara tillsammans med den jag älskar och behöver inte längre känna mig så ensam.

Sov så gott nu så hörs vi i morgon igen, och glöm inte att vara rädd om varandra!

 

Vickanz

Min största önskan just nu är att få bli helt frisk. Jag vill få tillbaka mitt vanliga liv igen. Att inte kunna göra det man älskar är verkligen fruktansvärt jobbigt. Jag kommer direkt att tänka på de människor som råkat ut för en olycka eller som på nåt sätt inte kan fortsätta med det dom en gång levde för att göra. Jag känner verkligen med dessa personer och vill ge dom all min styrka till att fortsätta kämpa!

Att varje dag bli påmind på ett eller annat sätt om det jag lever för att göra, träna, gör mig ledsen. Att se sig själv i spegeln och inte vara nöjd för att man inser hur kroppen förvandlas till en enda stor hög, det känns skitjobbigt. Jag försöker trycka undan allt det där genom att blicka framåt och tänka att jag kommer att ta igen det som just nu känns så långt bort och kämpa mig tillbaka igen, men det är verkligen inte lätt. Vissa i min omgivning förstår inte hur viktig träningen är för mig utan dom fnyser åt mig och talar om att, "så farligt är det väl inte"! Jag mår dåligt av att bara sitta och se på hur jag förvandlas till nåt jag inte vill vara. Jag känner mig maktlös.

I dom här stunderna försöker jag även att påminna mig om dom personer som tvingas att sluta med sina intressen och som aldrig mer kommer att kunna fortsätta med det dom älskar. Då brukar jag direkt känna mig patetisk som klagar över min situation som jag befinner mig i just nu. 

Men.. min största önskan just nu kommer en då att vara att jag ska få bli helt frisk så snart som möjligt, för det här är inte alls min grej. Jag trodde inte att det gick & känna sig så ensam som jag gjort dessa veckor.

Ta hand om dig och ta hand om varandra! Kärlek från mig,

 

Vickanz

 

Gokväll

Idag har jag haft en bra dag. Jag har suttit i den där underbara frisörstolen! Det är ju så skönt & få bli ompysslad ibland. Det är ju inte allt för ofta man skämmer bort sig själv faktiskt. Jag försöker bli bättre på det eftersom jag tycker att det är otroligt viktigt! Innan jag åker till Umeå och till min älskade ängel nästa vecka, så har jag lovat mig själv att boka en hand- och armmassage. Jag ser fram emot det. Har så förbaskat ont efter allt kryckhoppande. 

Ikväll tog jag mig två glas vin tillsammans med min vän, naturkunskapsboken. Tänkte att det kanske skulle bli lite roligare då. Och tänka sig! Det blev det! Fick riktigt mycket gjort och blev klar med det jag skulle, INNAN deadline! Så jag är nöjd och glad! Det som fattfades va min Mathias. Det kan vara bland det mysigaste som finns.. Att ta ett par glas vin och kramas med den man älskar från djupet av sitt hjärta! Det får bli nästa vecka det. Det kan jag lova!! 

Nu ska jag nog studsa uppför trapporna och göra mig i ordning för & sova ett par timmar. Jag kanske får sova utan sån fruktansvärd värk i natt. Med lite vin i kroppen tänkte jag. Jag hoppas att du också får sova gott, så hörs vi som vanligt i morgon igen!

 

Vickanz

Hej underbara du

Idag har jag under omständigheterna haft en riktigt bra dag! Om man bortser från morgonen.. Den spenderades tillsammans med naturkunskapsboken. Inte min bästa vän, men jag fick faktist lite gjort idag! Men.. Roligare har man väl haft i sina da'r!

På eftermiddagen besökte jag min mormor som väntade med en överraskning och därefter träffade jag min älskade vän Johanna!

Kvällen har spenderats tillsammans med ett hääärrligt gäng!! Det har smidits planer inför hösten 2013. Men jag kan inte avslöja vad.... Mohaha! En sak är säker i alla fall. Det kommer bli en sjuk höst!! Sjuk på ett bra sätt!! Det här är något som jag saknat mycket i mitt liv faktiskt! 

Nu är både jag och foten trötta, så vi tänkte gå & lägga oss nu. Först ska jag ringa och prata med min fina pojkvän som bor 95 mil härifrån för tillfället. Jag saknar honom otroligt mycket och det gör faktiskt lite ont i hjärtat att behöva vara så långt ifrån honom! Det går inte en minut utan att jag tänker på honom! Men nästa vecka får jag träffa min prins igen! Det ska bli så skönt!! Vi sågs för fyra veckor sedan, men det känns som en evighet!! 

Tack för idag, nu har jag inte tid & skriva mer! Vi hörs i morgon igen hoppas jag. Kram & godnatt!

 

Vickanz

Hej 

Idag har det varit en dag fylld med ganska mycket frustration. Inte bara när det gäller Naturkunskapen som jag för övrigt kan bli lite lätt galen på, utan mest över att min livsviktiga medicin inte finns på nåt av dom apoteken jag varit på. Två i Norrköping och tre i Finspång. Blir lite förbannad faktiskt. Ska man behöva åka runt och jaga medicinen för att den inte verkar finnas någonstans?! Det är ju en rätt så viktig medicin som sagt, som jag inte klarar mig utan som läget ser ut just nu! Så det jag fick göra var att be dom beställa min blodförtunnande medicin och den skulle komma på Torsdag... Suck! Varför ska saker & ting gå lätt när man redan mår dåligt?

Jag har sjukt ont i benet också! Fick ordination att ta 1.5 Alvedon 4 ggr om dagen. Det hjälper ju knappt! Och foten, ja, den är fortfarande svullen. Jag har dessutom ingen känsel i stortån. Skit vidrigt!! Det var ju inte där dom kapade bort nerven!! Det är väl bara att hoppas på att den kommer tillbaka igen.. För läkaren kunde inte ge mig något svar på varför känseln är borta just där..

Nu börjar mina ögon att väga tungt. Ska nog försöka sova innan värken blir allt för jävlig. Sov gott alla där ute, och var rädda om er och om varandra så ses vi i morgon igen. Kram från mig!

 

Vickanz

 

Villken dag! Den blev inte riktigt som jag tänkt mig. Jag som skulle åka till en massagekund idag och därefter träffa min fina vän Johanna för att ta en sväng till Norrköping & bara mysa runt. Men planerna ändrades..Drastiskt!

 

Jag sov riktigt dåligt inatt. Det var där som det hela egentligen började. Jag hade sån fruktansvärd värk i min vad största delen av natten och jag vaknade flera gånger och visste inte hur jag skulle ligga för att det skulle kännas bättre. Jag vaknade igen klockan 7 i morse av att jag fortfarande hade sån smärta och att foten var så svullen att det knappt gick att vicka på tårna. Jag ställde klockan på åtta för att ringa till Ortopeden som jag var hos för 2 veckor sedan och opererade foten som nu börjat krångla, ännu mer... Jag fick en telefontid 13.30 men kände att något inte stod rätt till, så jag ringde Akuten på Vrinnevi i Norrköping och rådfrågade dom om vad jag skulle göra. Skulle jag invänta telefontiden eller fanns det någon annan väg att gå innan dess? Dom föreslog att jag skulle ringa sjukvårdsrådgivningen, 1177, och rådfråga dom i stället och se hur dom tyckte att jag skulle gå tillväga. Jag visste ju liksom inte om den här värken var "normal" och om det kunde kännas så efter operationen som gjorts.

 

När jag kom fram till sköterskan på 1177 så fick jag berätta mina symptom och jag frågade även om det kunde vara en propp som låg bakom smärtan. Jag berättade också att min farbror haft en propp. Hon svarade mig då att det ska vara svullet, rött och varmt om det skulle vara en propp, så det trodde hon inte att det kunde vara. I stället rekommenderade hon mig att kontakta en sjukgymnast som kunde känna på min muskel, eller min vårdcentral som jag hör till. Jag sa till henne att jag är utbildad massör och att jag inte tyckte mig känna något konstigt i muskeln, så då hänvisade hon mig till medicinsktcentrum, vårdcentralen jag hör till.

Jag tänkte då att eftersom det inte verkar vara någon propp i alla fall, så inväntar jag telefonsamtalet från Ortopeden och ser vad dom säger om saken.

 

Klockan 13.30 ringde dom och jag berättade hur jag kände i foten samt att det värkte i vaden. Tjejen i luren säger då efter ett tag till mig att ta en Taxi eller ordna skjuts och komma direkt in till Akuten, eftersom symptomen tyder på en misstänkt propp i benet ! Helt plötsligt blev det bråttom! Mamma och jag slängde oss i bilen och for in till Vrinnevis akutavdelning. Jag kom in ganska snabbt och blev undersökt av en läkare, en riktigt bra läkare! Därefter fick jag vänta i ungefär en och en halv timma innan jag kördes upp till röntgen. Läkaren där undersökte benet med hjälp av ultraljud och fann då, mycket riktigt, en propp...

Efter provtagning och efter ytterligare ett par timmars väntan så lämnade jag sjukhuset med en sjukt ond vad och en massa infomation om min blodförtunnandemedicin som jag nu är tvungen att äta i 3 månader. 

Det känns overkligt, och lite tungt faktiskt. Vem kunde tro att det skulle sluta så här? Jag trodde att det skulle räcka med en operation och luftrörsbronkit på det. Tänk vad allt kan ändras snabbt i loppet av bara några få timmar, och tänk vad alla kan ge olika svar och "diagnoser". Många tankar snurrar i huvudet efter den här dagen. Tänk om jag inte hade åkt in till akuten, eftersom sjuksköterskan på 1177 absolut inte misstänkte något så allvarligt som en propp. Vad hade då kunnat hända? Tänk om proppen hade släppt och vandrat vidare och fastnat någon annan stans och orsakat något riktigt hemskt? Ja.. Tur som bara den att jag faktiskt åkte och blev så noggrannt undersökt av, den här gången, riktigt kompetent sjukvårdspersonal! Stort tack till dom!

Efter den här dagen är jag sjukt trött, och som sagt, tankarna snurrar runt i mitt huvud.. Nu hoppas jag bara att det räcker med skit ett tag framöver. Gränsen är så gott som nådd just för tillfället och jag behöver få hämta lite nya krafter och få lite ny energi, för att orka hålla modet uppe.

 

Det här får bli min sista rad för idag. Nu kryper jag ner under täcket och hoppas på att få lite mer sömn den här natten. God natt där ute, vi hörs i morgon!

 

Vickanz

Plugg, plugg, plugg... Naturkunskap 2 dessutom! Är inte ett dugg intresserad av Atomer, Joner och Molekyler! Suck... Jus nu ska jag dessutom läsa om sånt jag absolut inte kan förstå mig på. Hoppas bara att det på nåt sätt fastnar! Jag måste ju läsa upp det här ämnet om jag ska kunna bli det jag vill i framtiden, så jag har ju inget val direkt. Bara att bita i det sura äpplet & ösa på! Det fick bli ett litet och tråkigt inlägg den här gången, för nu måste jag fortsätta med skiten. Ha en toppen dag så hörs vi kanske senare!

 

Vickanz

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta eller att alltid kunna

Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest

Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den

Att falla till botten, slå sig hårt och komma igen

Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast

Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.

 

Vickanz

                                                             

Hej på er

Nu sitter jag i soffan. Helt slut efter en fullspäckad dag! Den kanske blev lite för intensiv med tanke på att jag inte är riktigt hundra bra.. Men det har varit roligt! Jag har ju fått träna lite idag! DET var kul och ingen är gladare än mig! Det blev inget gigantiskt pass men bättre än inget alls. Jag körde lite armcykel i 30 minuter, sen kändes det som att min fot skulle sprängas. Blodet vill liksom inte cirkulera uppåt igen. 

Sen efter gymmet blev det shopping och häng med min fina vän Jennifer. Den vännen håller jag hårt i, precis som apan på bilden! Ett otroligt stort hjärta har den tjejen. Det blev en mysig eftermiddag i stora staden Norrköping och lite nya underkläder införskaffades. Inte tråkigt de inte! 

Nu blir det & varva ner ett par hekto, sen ska ja gå & lägga mig. I morgon väntar nya möjligheter!

Ha de gött,

 

Vickanz

 

                                                                                            

Jag sitter & funderar på mitt projekt.. Min tatuering, igen... Det är inte lätt & veta vad man ska göra för att få ett schysst resultat i slutänden, det har ja märkt! Jag velar mellan att kasta dit mer färg eller inte, men det lutar mot mer färg. Men då kommer nästa fråga. Vad ska jag ha för motiv? Suck.. Jag får nog åka runt till lite tatuerare i stan & se om dom kan hjälpa mig med lite inspiration. Eller har kanske du något förslag på motiv i färg? Jag tar emot alla tips som jag kan få!! 

Nu är det dags & packa träningsväskan och göra sig redo för att dra till gymmet! Vi hörs kanske senare ikvälll igen.

 

Ha en bra dag, för det ska jag ha!

 

Vickanz

 

 

Nu blir det lite sömn så att jag är fit for fight i morgon! 

 

Vickanz

Tja...

 

Nu kände jag att jag behövde skriva av mig lite för jag är sjukt irriterad över att inte kunna ta mig någonstans. Den här foten gör mig lite lätt galen och frustrerad! Jag opererade bort en nerv i foten den 28:e augusti och det visade sig komma att bli ett helvete för mitt humör. Jag fick innan operationen veta att jag skulle behöva hoppa på kryckor de närmsta dagarna. Ingen fara tänkte jag. Men efter operationen fick jag veta att kryckorna skulle komma att bli mina bästa vänner i hela TRE VECKOR! Lugn, tänker säkert du... UTBROTT skriker kroppen! Det har nu gått 1.5 vecka och jag sitter där jag sitter. Just nu bor jag hos mamma och pappa... Bara det är ju en ren prövning för humöret, men jag känner att jag måste det eftersom det är jävligt svårt att reda ut vardagen ensam. MEN.. Nu till det stora problemet. Jag får inte köra bil, vilket gör att jag inte kan ta mig härifrån på nåt sätt. Dom bor ju inte i centrum direkt. Nej, 8 km rätt ut i skogen! Där bor vi! För där är det ju så lugnt och skönt! Perfekt för en lite lätt galen person med självdiagnostiserad ADHD-light!

Förra veckan la jag lite lugnt och försiktigt fram idén om att kanske få skjuts till gymmet av mamma. Tänkte att jag kunde ju få träna lite överkropp och lugna sinnet lite vackert. Men där fick jag ett "NEJ ALDRIG, ÄR DU GALEN! DU HAR JU OPERERAT DIG PRECIS!! Det kan ju vara farligt att träna! Du kan ju få en blödning förstår du väl!".

Jo tänkte jag.. Det har jag ju. Men ja har ju för fan opererat foten. Jag sitter ju inte i rullstol inlindad i gips från topp till tå! Åååååh!!! Så där sket sig den skjutsen... Vad gör man då? Jag kan ju inte direkt studsa iväg på kryckorna 8 km för & träna. Så idag kom jag på den briljanta idén (som jag får rätt ofta) att ringa till sjukvårdsrådgivningen 1177 för att fråga dom om det verkligen är så herrans farligt att träna. Morsan ratade såklart idén! Säkert rädd för att jag skulle få reda på sanningen, att det inte alls är farligt plus att hon tycker att jag ska "ta det lugnt och varva ner för en gång skull"... Jag ringde ändå och mycket riktigt så svarade dom att det INTE är farligt att träna överkroppen! Bara jag inte belastar foten, vilket jag inte hade tänkt göra heller. Det vore förbannat dumt eftersom jag har sjukt ont i foten! Sjuksköterskan på 1177 tyckte att det snarare var bra att träna! HA! Det visste jag väl!! Så nu är det bara ett problem som kvarstår.. En chaffis till och från gymmet. Hur jag ska introducera detta för min mor, det vet jag inte än. Jag bearbetar det just nu mentalt för att sen lägga upp det på ett grymt sätt. Typ, "Dom sa på sjukvårdsrådgivningen att träning är bra mamma... Så jag tänkte höra om du kan skjutsa mig i morgon?" Nu håller jag tummarna för att hon går med på detta, för annars vetifan om jag ändå, i ren protest,  hoppar iväg 8 km!

Måste sluta, mamma kom nu och ett viktigt moment väntar!

 

Vickanz